Mer information finns på Wikipedia om Marielund.

Marielunds historia

Skrivet med anledning av 100-årsfirandet av Marielunds villaområde
6 juni 2009 av Solveig Larsby-Oldeberg

”En smått historisk miljö, vacker natur och med
hälsobefrämjande frisk luft.”
Så kan man beskriva den trakt på inte alltför avlägset avstånd från stadens rök och damm, som lockade välsituerade och förutseende Uppsalabor att bygga sommarhus i Marielund. Marielunds gård/gods med anor från medeltiden och med ägor kring den vackra sjön Trehörningen, bidrog tack vare gårdens ägare, Alfred von Düben till järnvägens dragande i anslutning till gården.
Den smalspåriga järnvägen, som invigdes 1876 förband Uppsala med såväl Norrtälje som Stockholm under nästan 100 år. Den räknades som en av landets vackraste järnvägar, där den passerade genom böljande sädesfält, leende, blåa sjöar och lummiga lövängar eller väldoftande barrskogar.
Att denna natur lockade till sommarvistelse var givet, liksom trenden i slutet av 1800-talet att byta miljö under sommarperioden för dem som hade råd och möjlighet. Luftgäster sa man på vissa håll.

Redan i början på 1900-talet byggdes de första s.k. grosshandlarvillorna i Marielund, med namn som Haga, Furuvik, Signhildsberg, Tingbo med flera nära stationsområdet. Mariehem, som lite senare blev Samariterhemmets gästhem hade tillkommit redan i slutet av 1800-talet.
1909 avstyckades dock ett större område från Marielunds gård i avsikt att bebyggas med sommarhus. Av naturliga skäl kom de första att ligga utmed sjön och genom de stora tomterna ”puffade” Lennakatten fram enligt tidtabellen. Vid stranden byggdes ofta ett badhus med väl skyddad insyn för de badande.
Marielunds gård. Huvudbyggnaden grundlades på 1600-talet.

På den lilla holmen, Tärnholmen i sjöns västra vik startades tidigt simundervisning av pionjärer från Uppsala. En simundervisning, som än idag fortsätter tack vare Marielunds Simsällskap, stiftat 1925.
Området växte under de första årtiondena, men fortfarande var det framför allt sommarboende. I stationshuset etablerades snart både telefonväxel och post. Givetvis fanns egen bostad för stinsen och hans familj. En handelsbod intill stationsplan blev snart byns populära mötesplats.
Två pensionat fanns under många år, liksom semesteranläggningar för anställda vid flera industrier i Uppsala. Många minns ännu Sko-Lasses, Uppsala Spårvägars med flera.

När en ny generation växte fram valde flera familjer att bosätta sig permanent i de välbyggda villorna. Tågtrafiken avvecklades under 1960-och 70 talen, men buss ersatte en tid och med bil i de flesta familjer fungerar boendet väl.

Idag bor ca 30 familjer året runt och knappt hälften så många är fritidsboende inom detta område, men i en större cirkel kring Marielund finner man både gamla och nya fastigheter.

En förhoppning är att området skall få fortsätta växa i en långsam takt och få förbli den kulturoas av orördhet och lugn som kan skänka dagens människor välbefinnande i dess natur och unika miljö.