Den som skriver är Carl-Johan Engström, planeringsdirektör, dvs en av tjänstemännen på kommunledningskontoret. Han skriver om Uppsala år 2030, mitt i artikel ger han en tydlig känga åt Marielund:
”Om man ska döma av debattinlägg tycks utvecklingen uppfattas som ett hot. Mindre grönt. För mycket nytt. Uppsala åt Uppsalaborna. Marielund åt Marielundsborna. De som nostalgiskt ser tillbaka syns och hörs.”

Senare står där ” Ska vi bejaka möjligheterna eller hålla igen… Erfarenheten kan inte uppvisa ett enda exempel där ”hålla-emot-strategin” leder till att den gamla charmen bevaras.”
Länk till artikeln

Uttalandet är givetvis inte rättvisande. Varken Marielunds vänner eller andra vi känner till har uttalat att Marielund ska vara till för Marielundsborna. Tvärtom, så har vi och alla andra i första hand sagt att Marielund behövs för Uppsalaborna. Ju större expansion av Uppsala, desto större behov av rekreationsområden.

Det är verkligen synd (och känns demokratiskt tveksamt) om kommunens tjänstemän inte tar till sig de många negativa yttrandena om planerna på en utbyggnad av Marielund, utan i stället tar till felaktiga argument för att försvara sin tidigare ståndpunkt.

TILLÄGG:
Två svar har kommit in på Engströms artikel i UNT. Läsvärd är bl.a. Carl ­Gustaf Spangenbergs ”När stadsomvandling blir totalitär” den 13 maj. Där står bl.a. ”Det finns en resursstark allians mellan byggherrar, arkitekter och stadsplanerare. Det ligger sällan i deras intresse att skydda och bevara. Men när blev det en uppgift för kommunala chefer att ­mästra medborgarnas opinions­yttringar i medier­na?”

”Med sina kategoriska omdömen har planeringsdirektören komprometterat den samrådsprocess om en ny översiktsplan som kommunen startat. Nu vet vi redan från början att det bara är de röster som uppfattas som positiva som kommer att gillas, räknas och lyftas fram.”

Länk till svaret här